Produktiv dag?
Vissa dagar har man planerat att vara produktiva, men det slutar med att man inte gör någonting. Idag var en typisk sådan. Planen var att ta med brorsan ut en sväng, åka ner till downtown, handla ett par elektronikprylar, förlänga mitt körtkort hos DMV (motsv. Vägverket) och ordna försäkring till bilen.
Först började allt fel, en rätt sen utekväll igår och vi kom inte upp förrän kl. 12. Brorsan hade kollat ut en elektronikaffär, Frys, som låg åt helvete fel håll... inte downtown direkt. Bilresan dit tog väl 40 min tack vare alla biltrafik, shoppingen ännu längre såhär i juletid. Ända positiva att det var inte alltför långt till DMV, men när vi kommer dit är parkeringen utanför helt tom (= dålig tecken). DMV har tydligen stängt första, andra och tredje fredagen varje månad. Logiskt? Således blev det inte fixat någon ny försäkring heller, för körkortet gick ut igår.
Vi skiter i det här och gör om det en annan dag...
Flaskpost
Strömmen är vek, flaskposten driver långsamt för tillfället. Men titt som tätt droppar en ny flaskpost in på bloggen. Stay tuned!
KSEE-KOAK-KSEE
Det är lika bra att vänja sig vid ogästvänliga arbetstider, för det är väl så det kommer bli i framtiden? Igår natt var jag ute på en 8 h tur & retur San Francisco.
Med två elever startade vi från Gillespie Field (KSEE) runt 20:00 med destination Oakland Intl. via ett lokalt fält, Ramona (KRNM). Tanken var att flyga VFR upp till Ramona, landa och ringa SoCal för att få IFR-clearance till KOAK. Började bra men när vi skulle ringa SoCal (områdeskontrollen) ville deras automatiska telefonsvarare koppla bort oss, ständigt, utan anledning. Tillslut kom vi fram till en person i alla fall som kunde ge oss "Cleared to Oakland via Ramona Obstacle Departure Procedure, then as filed, climb 5000 expect 9000 one-zero minutes after departure, departure frequency 127.3 and squawk 7467 - clearance void in 7 minutes"
Så här ligger det till, i USA kan du plocka IFR-klarering från en okontrollerad flygplats (Ramona TWR stänger 20:00) genom att ringa områdeskontrollen. Flygplatsen "stängs" för all annan IFR-trafik under den här tidramen. Dock gäller klareringen endast 7 min, eftersom den är koordinerad med all annan trafik i området. Jahapp ja... bråttom. Eftersom vi stod med två motorer avstängda och nu ska vara i luften inom 7 minuter. Dessutom en motor som inte ville starta eftersom vi dränerat batteriet lite väl länge nu med avioniken igång. Köra den gående motorn en minut på 1500 rpm gjorde tricket, laddad upp tillräckligt med kräm för att få igång den andra. Men tiden tickar ner fort.... Motoruppkörning? Tror inte det, allt fungerade bra för 20 min när vi startade från Gillespie. En snabb genomgång av Nav-setup och så är vi redo för start. Ropade upp SoCal (127.3) på minuten.
Resten av flygningen flöt på rutinmässigt. Luftrummet över Los Angeles är alltid intressant att flyga igenom, man hinner knappt checka-in på en frekvens innan det är dags att byta till nästa sektor. Skrev ner totalt 10 olika frekvenser under 1 h flygning genom området. Ett långt pärlband med ljus prydde himlen, detta var finalen till Los Angeles Intl! Man kunde höra de flesta europeiska bolag, Speedbird, Lufthansa, Air France m.fl.
Norr om L.A. blir det dock mörkt, och bergigt, med MEA på upp till 9000 ft och MORA upp till 11 100 ft.
-N803FC climb and maintain 12 000 ft
På 12 000 ft känner man faktiskt av höjden. Det är tyngre att andas och KALLT... framförallt om man kommer på i efterhand att någon klåpare överhettat heatern så att den inte fungerar längre. Där sitter man som ett fån i skjorta och hackar tänder.
-N803FC contact Oakland Center 128.7, good morning
"Good morning" säger man tydligen om klockan är efter midnatt. Tycker det är lite konstigt att säga "godmorgon" till någon klockan halv 1 på natten... men men, man får ta seden dit man kommer.
Efter ca: 3 timmar rakt genom ingenstans började man skymta San Francisco-området i horisonten. Vi blev klara för en AVE.PXN2 arrival (uttalas Panoche 2 arrival, Avenal transition). Deras SID/STAR koncept ser lite annorlunda ut jämfört vad man är van vid i Europa. Denna är dock över 100 nm lång så det var fortfarande en bra distans kvar till Oakland, som ligger i södra delarna av San Francisco bay area. Inte nog med att området har San Francisco Intl, som varje år hanterar 40 miljoner passagerare... eller nått i den trakten. Man har även Oakland Intl. som servas av många lågprisbolag, Southwest, Jetblue m.fl. Denna flygplatsen är nästan lika stor som Arlanda i antal passagerare. Tillslut fick klart direkt till GROVE, som gav oss en 10 nm final för bana 27R. Bilden nedan är inte från vår flygning, men ger en bra bild hur vyn ser ut från en Duchess på inflygning mitt i natten. Vackert!
Efter landning taxade vi till Business Jet Center, en FBO (Fixed Base Operator) på flygplatsen. FBO är intressant koncept som inte finns i någon stor utsträckning i Sverige. Ett företag som tar hand om passagerare och besättningar, framförallt inom affärsvärlden. De hjälper till med tankning, färdplanering, lånar ut hyrbilar, serverar gratis fika/kaffe/läsk och erbjuder en lounge där man bara kan koppla av eller se på storbilds-TV... vad man nu vill göra. Oftast helt gratis!!! De stora pengarna kommer från försäljning av jetbränsle till större flygplan. 60 USG AVGAS 100LL till vår lilla Duchess gör antagligen varken av eller till i deras kassa, men ger oss möjlighet att utnyttja alla faciliteter helt gratis :)
Vi fick låna en crew car och drog in till något litet förortssamhälle, där det ändå var rätt bra drag mitt i fredagsnatten. I restaurangväg hittade vi inget bättre än Jack in the Box, men det räckte för att stå sig under flygningen hem i alla fall.
En färdplan senare, en ny elev, så var vi påväg hem mot San Diego igen. Den här gången fick vi göra en SALAD1.ECA (SALAD 1 departure, Manteca transition). Det var inte den vi hade filat i vår färdplan, och inte heller den som tog oss i rätt riktning (faktum, ca: 90 grader fel riktning), men enligt erfarenhet den man brukar få om man är en liten långsam kolvmotor-maskin. Han dock inte ens göra klart första svängen på vår departure innan vi klart direkt Paso Robles VOR - ett rakt streck på ca: 200 nm i rätt riktning.
Väl uppe på marschhöjd började tröttheten verkligen smyga på bakvägen. Jag frågade min elev "har du allt under kontroll eller?" varvid han svarar "ja ja". Bra, "då tar jag sover en liten sväng". Jag vaknade i höjd med Santa Maria av lite turbulens. Då är det fortfarande ca: 2 h flygning kvar. Sakta kunde vi följa soluppgången i öster under tiden vi cruisade över L.A. området. "Good morning" gjorde sig lite mer passande att säga på frekvensen nu, klockan var runt 06:00. De låga molnen låg täta längs med kustremsan men inåt landet var det klar himmel. Luften hade lugnat ner sig igen och vi gled fram genom luften till det dova ljudet av motorerna (tack vare ANR-headset). Vi avslutade vår IFR-färdplan och tog en de-tour inåt landet, gjorde en studs- och gå på French Valley (L70), en till på Ramona och 10 min senare landade vi på Gillespie - runt 07:30.
Totalt 7.8 h i luften. Det är längre än vad det tar att flyga Chicago-Köpenhamn. Det var en rolig och intressant resa, men man var sliten när man kom hem till sängen "dagen efter". Jag kan förstå att long-haul piloterna blir slitna som gör de här resorna, och ännu längre, konstant och dessutom genom flera tid-zooner. Jag tänker bl.a. på Emirates A340 som sopade banljus i Melbourne häromveckan, efter att man stoppat in 100 ton fel Zero Fuel Mass. Fatigue (utmattning) var med stor sannolikhet en bidragande orsak till detta misstag, som var nära på att sluta riktigt illa. I det här fallet kom planet upp i sista sekund och kunde landa säkert igen. Ett sådant misstag är givetvis inte "vanligt" trots att 100-tals långflygningar görs av flygbolag runt om i världen varje dag, och att man dubbel-kollar varandra i flerpilotssystem är ett sätt att bekämpa "errors" som görs oavsiktligt av piloterna. Tråkigt nog var piloternas avskedsansökningar redan påskrivna av flygbolaget när de kom tillbaka till Dubai, så tuff är flygbranschen. DCM (Don't Come Monday) brev verkar bli allt vanligare i en bransch där piloterna är den sista länken i kedjan som bryts, som resulterar i en incident/accident, oavsett vad de bakomliggande faktorerna är.
Surfning!
Har hittat en ny hobby - surfning! Det tog sitt tag men nu har jag kommit igång ordentligt. Bara idag har jag varit ute i vågorna 2 ggr. Det är t.o.m. så att jag blivit tvungen att lära mig laga surfbrädor, men polyester o glasfiber, för de tar lätt stryk. Framförallt en eftermiddag som idag. Surfrapporten (ja det finns sådana, typ som METAR o TAF) sa vågor 2-3 ft, tillfälligt 4 ft. Utan att överdriva vill jag påstå att de var lätt 5-6 ft, de största. Folk flög som vantar inne i vågen, inklusive mig själv. Jag brukar normalt hålla till lite längre in på stranden, där vågorna är mindre, men ibland flyger fan i en och man paddlar ut lite längre. En del smällar tog ordentligt, som när man tummlat runt i vågen ett tag, äntligen får upp huvudet över ytan för att andas, och brädjäveln kommer efter med spetsen först rakt in i bakhuvudet. Men man ser en utveckling för varje gång man är ute. Är vågen lite mindre och kontrollerbar kan jag rätt lätt komma upp på brädan och stå ett par sekunder.
Inte riktigt på den här nivån än:
Utmaning 2
Utmaning 2 är avklarad... var nere och klippte mig idag + att jag lade in mörkblond ton i håret. Ingen väldigt stor förändring, så det ser onaturligt ut, men helt klart en uppiffning. I like it! Så här blev resultatet:
Härliga tider!
Sådana här dagar tycker jag om, även om jag måste jobba på helgen. Upp runt 08:30, stadig frukost och sen ner och surfa! Stämmer, mitt nya fritidsintresse. Även om jag suger totalt än så länge är det fantastiskt kul, framförallt på sommaren när man kan vara i länge utan att behöva ta på sig en jobbig våtdräkt. Åka till jobbet en sväng, en flygning i Duchess... mindre kul för den blev inte av och eleven no-show:ad. Men vi måste alla ha lite tidsdisciplin här. Hålla lite teknisk kurs på Duchessen. Nu är det tid att grilla och efter det en sväng till gymmet. Samma rutin imorgon!
Just de... imorgon ska jag dessutom beställa tid hos en stylist. Helt i ordning med utmaning 2 på Johannas blogg. Kanske lägga i en något mörkare ton. Första gången jag färgar håret isf, men man måste testa!
Inblåst på Åstol
Är inblåst med båten på Åstol. Ligger nere i ruffen och surfar trådlöst via 3G, hur coolt som helst! =)
Utanför blåser det kuling, ca: 15 m/s och havet är ganska ogästvänligt då ska tilläggas. Får se om vi kommer hem imorgon, men det är osäkert för prognoserna säger om möjligt ännu mer vind. På lördag "måste" jag hem, för på söndag lämnar jag för San Diego igen. Den värmebölja det talades om för ett par veckor sen har minsan inte gjort sig påmind under den dryga veckan jag har varit hemma. Vädret har egentligen varit riktigt kasst, på det stora hela. Så det blir nästan skönt att komma tillbaka till ett soligt San Diego.
Utanför blåser det kuling, ca: 15 m/s och havet är ganska ogästvänligt då ska tilläggas. Får se om vi kommer hem imorgon, men det är osäkert för prognoserna säger om möjligt ännu mer vind. På lördag "måste" jag hem, för på söndag lämnar jag för San Diego igen. Den värmebölja det talades om för ett par veckor sen har minsan inte gjort sig påmind under den dryga veckan jag har varit hemma. Vädret har egentligen varit riktigt kasst, på det stora hela. Så det blir nästan skönt att komma tillbaka till ett soligt San Diego.
Nationaldagen!!
4:th of July närmar sig igen och man märker att det är en stor dag här borta. Ett sånt förbannat drag på gatorna dagarna innan, men det är skön stämning :)
Igår fick vi lite oväntat besök av Kamran, flyg- och teorilärare från Västerås, och hans tjej som är på semester och reser runt västkusten. Vi bestämde oss för att gå ut och festa på kvällen, men köerna var olidligt långa. Fler i kö än vad som får plats där inne. En torsdag!? Tillslut gick vi till vår lokala Liquor store, köpte virke och blandade en massa goa drinkar hemma istället.
Tribute till våra vänner i väster, jag presenterar två bilder:
MEI
Så blev det äntligen gjort - uppflygningen jag väntade på i 3 veckor. Hade en hel del ångest igår när jag vaknade men efter en 3 timmars pers kan jag äntligen titulera mig själv Multi Engine Instructor. Flygningen och manövrarna i sig gick bra men fick ta en hel del gliringar från Joe, kontrollanten, för jag missade annan trafik utanför.
Ska iväg till jobbet och flyga ett instrumentpass med min kinesiska elev och sen i eftermiddag är det gatufest i Ocean Beach. 70 000 människor, 2 ölgårdar och massa god mat. Tydligen har de en tävling med 35 deltagare - vem som kan göra godas chili (con carne). Blir väl att provsmaka.
Las Vegas baby!
I helgen blir det Las Vegas och sätta sprätt på slantarna!
Hotellet heter Luxor och ser ut som en pyramid, precis som det ska göra =)
Next on schedule - MEI
Okaj då.. lite tid över här för att slänga in en rad. I veckan kommer jag ha ytterligare en uppflygning. MEI - Multi Engine Instructor den här gången. Smånervös, som vanligt, men det skärper ju sinnena. Ska bli fantastiskt roligt att flyga 2-motor sen och skönt att vara klar med alla dessa uppflygningar. Listan på uppflygningar det senaste året, sen jag kom till USA, kan göras lång. Började med FAA IR, FAA CPL, FAA CFI, JAA FI, FAA CFII och avslutar i veckan med FAA MEI.
Två helger sen, Red Bull Air Race i San Diego. Mycket sol, öl och brända överkroppar.
Det här med tid och blogga
Man tycker ju inte att bloggen bör ta så stor tid av ens liv - egentligen. Men likförbannat tänker jag varje kväll innan jag ska lägga mig: "Hinner jag blogga ikväll? Njae, jag gör det imorgon och lägger mig nu istället". Jag hade velat göra ett lite längre inlägg om Red Bull Air Race i helgen som var, med bilder och grejer, men det får vänta. Jag har inte ens "haft tid" - dålig ursäkt - att föra över bilderna till datorn.
MEI (Multi Engine Instructor) utbildningen har satt igång och jag flyger Duchess igen för fulla muggar. Det var ganska precis ett år sedan jag gjorde min uppflygning i Sverige och det är skitkul att komma igång igen. Idag gjorde vi riktig shutdown och restart av motorn. Lustigt att se propellern flöjlad och helt stilla.
Mer bilder kommer!!
En bild bara
Helt oredigerad, från gårdagens solnedgång i Pacific Beach. Enjoy!
6o varv spinnnn...
Rawaz höjer med en power-on spin på sin blogg - jag synar med en 60 varv spin.
Frågan är hur fan man lyckas räkna till 60 när hjärnan snurrar på det sättet. Riktigt jävla coolt i alla fall
Lång dag och lite öl...
En hel dag på jobbet som det inte blev så mycket av. Jag flög ett pass CFII-träning med Johan, för att bli instrumentlärare. Utöver det hade jag en CC till Ontario med Wim. Vädret var marginellt längs kusten men det såg bättre ut uppåt Los Angeles så vi gav det ett försök. Drömmen att nå fram fick dock ett abrupt slut över Montgomery, bara 10 nm hemifrån. Molnen var på tok för låga för att det skulle kännas säkert att fortsätta. Totalt 0,5 h genomförda!
Efter jobbet avslutades dagen skönt med ett par öl nere i Ocean Beach. Jennifer och Jessica i dispatchen fyllde båda år och hade pub-crawling party..... precis va det låter som! Tog det rätt lugnt för imorgon blir det flygning tidigt tidigt.
Sen måste jag berätta, idag anlände min nya kamera, en Sony DSC-H50/B digitalkamera. Den har en liten häftig funktion som upptäcker alla leenden i sökaren och klickar av automatiskt. Perfekt antidote för alla fejk-leenden folk försöker få till på foton. Nu kan jag äntligen gå lös och avbilda Kalifornien. Ni får hålla utkik på bloggen efter lite bilder!!!
